När samhällets digitalisering och elektrifiering accelererar har halvledarindustrin gått in i en ny guldålder. Samtidigt som marknaden växer så det knakar står den inför allvarliga problem i närtid som kan bromsa utvecklingen – talangbrist. Det rapporterar intresseorganisationen Semi, som gör gällande att industrin till år 2030 behöver ytterligare en miljon kvalificerade medarbetare.
När Semi summerar var tillväxten kommer från pekar de givetvis på den växande AI-sektorn, men även konsumentelektronik överlag, utökad utbyggnad av 5G-nät och fordonsindustrin. Samtidigt pågår en global kapprustning där EU och USA skjutit till statliga medel för att ”ta hem” tillverkningen från Asien, vilket fått den senare att göra detsamma för att bevara sina dominanta ställning på den globala halvledarscenen.
Den största orsaken som tillskrivs till den stundande talangbristen är att för få studenter söker sig till relevanta utbildningar. Som belägg för detta har Semi spridda skurar av statistik och pekar i första hand på Tyskland år 2021 som ett exempel. Då var det 6,5 procent färre STEM-studenter (Science, Technology, Engineering and Mathematics) i landet jämfört med året innan.
I absoluta tal år 2018 fanns i Tyskland 81 934 studenter inom elektroteknik, medan det i Irland var blott 742 stycken och i USA utfärdades endast 13 767 kandidatexamina i elektroteknik. Samtidigt som utbildningar på området elektroteknik inte anses tillräckligt attraktivt lurar ett motsatt problem på horisonten – pensioner. Enligt rapporten är så många som en tredjedel av alla anställda i USA:s halvledarsektor 55 år eller äldre, och i Tyskland väntas en tredjedel gå i pension det närmsta decenniet.
Att tillströmningen av nyutbildade beräknas bli lägre än antalet som går i pension kombineras med att industrin konkurrerar med andra tekniksektorer. Framförallt är det mjukvara som hägrar för många, något som tillskrivs dels tillväxt inom artificiell intelligens (AI) och maskininlärning. Samtidigt pekar Semi på en arbetsmarknad i förändring med ökad rörlighet.
Under 2024 väntades 53 procent av alla anställda i halvledarindustrin säga upp sig och söka sig någon annanstans, en siffra som 2021 var 40 procent. De främsta orsakerna till detta var upplevd brist på karriärutveckling och otillräcklig flexibilitet på arbetsplatsen. För det senare är det lätt att dra slutsatsen att ett jobb inom halvledarsektorn oftare kräver fysisk närvaro, medan det inom yrken som rör primärt mjukvara ges större möjlighet till hemmajobb och flexibla arbetstider.
Ett annat problem är geografiskt, något Semi själva nämner mer i förbigående men som sannolikt är en betydande faktor. Under decennier har tillverkning av halvledare koncentrerats till Asien och då främst taiwanesiska TSMC, Taiwan Semiconductor Manufacturing Company, vilket helt rimligt gjort att Taiwan kan sin sak gällande kompetensförsörjning.
Med endast 5 år kvar till 2030 är brådskar det att komma tillrätta med kompetensbristen. Här har Semi frågat seniora chefer i branschen vad de gör för att åtgärda detta och här pekar majoriteten på att de försöker ge mer konkurrenskraftiga löner, bättre möjligheter till karriärutveckling samt balans mellan jobb och fritid. Förutom att attrahera fler till deras respektive bolag, är förhoppningen också att det ska få befintlig personal att vilja stanna kvar.
De flesta bolag har även börjat nyanställa personal baserat på kompetens istället för vad som kallas en ”traditionell bakgrund” – det vill säga personer med rätt utbildning. Det här liknar vad TSMC gör i USA, där de storsatsar och följaktligen har skriande brist på personal. För att råda bot på detta erbjuds taiwanesiska anställda rejäla lönepåslag för att flytta till USA, samtidigt som TSMC febrilt jagar nyexaminerade och rentav rekryterar oexaminerade praktikanter internationellt.
