EU-kommissionen presenterade i dagarna Tech Sovereignty Package, ett paket i fyra delar för att stärka Europas teknologiskt suveränitet och som syftar till att minska beroendet av inte minst USA:s teknikjättar. De fyra delarna kan i korthet sammanfattas med orden halvledare, AI, molntjänster och digital infrastruktur.
- Chips Act 2.0 – Uppdaterad halvledarstrategi med fokus på avancerad tillverkning, försörjningskedjor och att öka efterfrågan på europeiska kretsar
- Cloud and AI Development Act (CADA) – Initiativ för att bygga ut europeisk AI-infrastruktur och kapacitet för datacenter samt molntjänster
- EU Open Source Strategy – Strategi för att stärka Europas roll inom öppen källkod och minska beroendet av slutna digitala teknikstackar
- Strategic Roadmap for Digitalisation and AI in the energy sector – Färdplan för hur digitalisering och AI ska integreras i Europas energisystem, till stor del mot bakgrund av växande energianvändning från AI och datacenter
Med Tech Sovereignty Package behandlar EU till skillnad från tidigare inte längre halvledare, AI, datacenter och energiinfrastruktur som separata frågor. Tanken är istället att med ett samlat grepp koppla paketet till en bredare industripolitisk strategi, där kontroll över digitala värdekedjor blir allt viktigare för Europas ekonomiska tillväxt och geopolitiska säkerhet.
När EU presenterade första Chips Act var det som ett svar på utbudschocken under pandemin som skapade en skriande brist på kretsar, vilket slog mot stora delar av världsekonomin och för Europas del inte minst bilindustrin. Målsättningen var att växa Europas halvledarindustri och nå 20 procent av världens produktion till 2030 räknat i omsättning, ett mål som alltmer avfärdats som orealistiskt. Om något lyckades Chips Act i alla fall bidra till att marknadsandelen fortsatt är runt 10 procent, i en tid då även resten av världen bygger ut kapacitet som aldrig förr.
En kritik mot första Chips Act var EU-kommissionens hårda fokus på spjutspetstillverkning, där specifikt 2 nanometer nämndes återkommande – en teknik som precis börjat sjösättas i stor skala i Taiwan (TSMC), Sydkorea (Samsung), USA (Intel) och inom kort Japan (Rapidus). Medan det är en fullt rimlig målsättning på lång sikt stötte strategin på patrull, då det helt enkelt saknades efterfrågan på Europa-tillverkade kretsar i spjutspetsen.
Mot bakgrund av detta blir ett huvudmål med Chips Act 2.0 att börja i andra änden om efterfrågan, vilket på sikt ska leda till mer avancerad kretstillverkning i Europa. En del i detta blir att stärka användningen av EU-designade och -tillverkade kretsar genom så kallade Demand Accelerators, där europeiska leverantörer, industrier och strategiska initiativ ska kopplas närmare varandra. Konkret ska halvledarbolag i alla led inte enbart få stöd att utveckla teknik, utan även en tydligare väg mot faktiska kunder.
Värt att nämna är att Chips Act 2.0 bör ses som en uppföljare till Chips Act och inte att EU uppfunnit hjulet på nytt. Där den första satsningen i hög grad handlade om investeringar och etablerandet av europeiska pilotlinor, ska den andra satsningen stärka utbudssidan genom stöd till strategiska projekt, snabbare tillståndsprocesser och en bredare tolkning av vilka delar av värdekedjan som kan omfattas av stöd. En viktig del i att stärka efterfrågan blir genom offentliga upphandlingar, industrisamarbeten och argumentet om ett ökat behov av teknologisk suveränitet.
En central del i att öka efterfrågan på europeiska halvledare blir Cloud and AI Development Act (CADA). Genom detta vill EU under de kommande fem–sju åren tredubbla kapaciteten för datacenter i Europa, inte minst för att stärka regionens förmåga inom moln- och AI-infrastruktur. Med andra ord är förhoppningen att utbyggnaden av datacenter ska bidra till bredare satsningar på såväl kretsdesign av avancerade kretsar som fabriker med spjutspetstillverkning.
Sammantaget är Chips Act 2.0 en ny rättsakt för en ny tid, där EU för tillfället erkänner nederlag i ambitionen om en snabb utbyggnad av produktionskapacitet och för in halvledarfrågan i ett bredare sammanhang. Namnet Tech Sovereignty Package till trots handlar paketet lika mycket om industripolitik och ett försök att hänga med i en tid av snabb teknologisk utveckling.
