Under måndagen samlades representanter ur svensk halvledarindustri och svenska lärosäten för att presentera ett utkast till en samordningsplan för att säkra tillgång på både kretsar och kompetens. På plats vid Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) i Stockholm var ett drygt 40-tal representanter från svensk halvledarsektor, där Lunds Universitet tagit på sig ledartröjan.
Utkastet till dokumentet ”En nationell strategi för halvledare” kan sägas vara startskottet för svensk samordning i jakt på EU:s Chips Act-pengar. Med Ursula von der Leyens mantra ”without chips, there is no digital” i ryggmärgen meddelar Lunds Universitet, Chalmers, KTH, Vinnova, RISE, Volvo Cars och Ericsson att Sverige nu behöver ”prioritera för att bidra till och ta del av det europeiska samarbetet”.
Eventet inleddes med presentationer från Ericssons Björn Ekelund, Lunds Universitets Lars-Erik Wernersson och näringsdepartementets Sara Modig. De för Sverige föreslagna målen sätts huvudsakligen inom utveckling och säkrande av tillgång till energieffektiva kretsar för digitalisering och att ta en ledande roll för halvledarinnovationer för den gröna omställningen. Det sistnämnda kan sannolikt ses som ett ökat åtagande för svensk kiselkarbid, ett område där Sverige går starkt.
På dagordningen stod även förstärkta möjligheter för tillväxt i små och medelstora halvledarföretag, utveckling och leverans av halvledare för inte bara framtidens elektrifiering (återigen kiselkarbid, reds. anm.), men också artificiell intelligens och kvantteknik. En av de största utmaningarna fanns i punkten ”forska, utbilda och kompetensförsörja inom halvledarområdet för en livskraftig, hållbar och innovativ svensk industri, idag och i framtiden”.
Vi skulle kunna anställa varje utexaminerad student i Sverige, men det finns också andra bolag för studenterna att gå till.
– Björn Ekelund, Ericsson
Utmaningen med svensk utbildning summerades galant upp av Ericssons Björn Ekelund, som gör gällande att det helt enkelt inte finns tillräckligt med studenter att tillgå i Sverige. Vi vet sedan tidigare att antalet svenska studenter som läser på exempelvis KTH är få till antalet, och om en större andel av dessa kunde behållas inom landet skulle svensk halvledarkonst sannolikt ha en ljusare framtid. En del av utmaningen är alltså att motivera fler studenter att utbilda sig vid svenska lärosäten.
”Allt Sverige är bra på kommer innehålla halvledare”, konstaterade Ekelund innan han utfäste att Sverige inte är rätt nation att subventionera stora fabrikssatsningar. Det sistnämnda må stämma idag – tåget för tillverkning av halvledare har gått för länge sedan, till stor del till följd av just Ericssons historiska inställning att tillverkning gör sig bäst på annat håll. Att inleda produktion av minne eller logikkretsar i ett land utan existerande ekosystem och leverantörskedjor går helt enkelt inte att räkna hem på 2020-talet. Att ta rygg på EU är istället lösningen.
Wernersson å sin sida menade att Sverige ska samarbeta internationellt med likasinnade nationer, och att den svenska rollen ska handla om koordination, kompetensförsörjning, forskning och infrastruktur. Även internationalisering togs upp som ett mål, och faktumet att forskning i världsklass är en handelsvara – om Sverige har något att erbjuda andra länder öppnas dörrar för samarbete.
Den sista punkten i utkastets ”vad vill vi uppnå i Sverige” lyder ”vara en aktiv och eftertraktad partner inom European Chips Act globalt”. Här har svenska bolag målat in sig i ett hörn med ett beroende av Kina – MEMS-foundryt Silex är kinesiskt ägt och fick nyligen nobben att köpa ett tyskt bolag på grunder av nationell säkerhet.
Representanter för både Volvo Cars såväl som Ericsson skruvade på sig och suckade när Semi14 ställde frågan vad som kommer göras för att säkerställa att forskning och utveckling som sker inom unionen stannar inom unionen. Båda bolagen är i varierande grad beroende av Kina och givetvis ointresserade av att ge upp sin kassako och finansiering, men frågan engagerade en representant från Försvarets Materielverk, som lovade att frågan i högsta grad även är på deras radar.
Sara Modig, statsrådssekreterare med ansvar för näringslivsfrågor under näringsminister Ebba Busch (KD), meddelade att halvledare är en ”prioriterad fråga för regeringen” och att Sverige kommer leda i frågan under sitt EU-ordförandeskap under 2023. Ett av målen som uppgavs var att slutföra förhandlingarna under våren och att göra EU:s Chips Act till verklighet under början av 2024. Varför ingenting görs för egen maskin utan EU-pengar, när till och med Spanien fått upp ögonen för halvledare, nämndes inte.
Förutom att vara en nagel i ögat på Ericsson och Volvo Cars över bolagens kopplingar till Kina passade Semi14 också på att dissekera en ordväxling mellan Navigare Ventures David Sonnek och RISE VD Pia Sandvik, där den senare nämnde att Sverige saknar institut som kan ta risker i halvledarrelaterade startups. På frågan ”är inte det här RISE roll, likt IMEC och Fraunhofer?” blev svaret att RISE har tät kontakt med Fraunhofer, men endast en bråkdel av budgetarna av instituten.
Den nationella strategin för halvledare är i nuläget ett utkast om 27 sidor, men Semi14 glädjer sig åt att samordning på nationell nivå med lärosätena i spetsen tar sig an uppgiften. Glädjande är även uppslutningen på eventet och intresset för den nationella strategin – utöver nämnda bolag och myndigheter fanns bland andra representanter från Region Skåne, Region Stockholm, Business Sweden, Teknikföretagen, Svensk Elektronik och en av få svenska riskkapitalister inom teknik, Wallenbergsfärens Navigare Ventures.
Angelägenheten att till slut samordna och skapa en lobbygrupp för att värna den svenska halvledarsektorn kunde inte kommit snabbt nog – utkastet till ”En nationell strategi för halvledare” har identifierat 106 bolag i Sverige aktiva inom halvledare. En närmare granskning av listan visar också en stor andel utländska bolag likt Infineon, NXP, Mediatek och STMicroelectronics som genom uppköp eller av andra skäl redan beslutat att Sverige är platsen för dem.
Vad Sverige behöver är ett starkare system för att skapa fler mindre halvledarbolag, som faktiskt begår forskning och utveckling för Sveriges och EU:s del – det behövs mer ”R” i ”R&D” som det uttrycktes under eventet. Orosmolnen på horisonten, speciellt när EU-styrmedel börjar blandas in i bilden är istället de stora svenska bolagens beroende av Kina.
Det ska också bedyras att det som presenterats är ett första utkast. Semi14 lär ha anledning att återkomma till strategin när den närmar sig sin slutgiltiga form.
