Tyska företag köper på sig råvaror såsom sällsynta jordartsmetaller (REE) inför handelssamtalen mellan EU och Kina, som planeras äga rum den 8–9 oktober. Vissa företag ska ha säkrat material för flera månaders produktion, men en majoritet saknar den sortens marginaler, rapporterar Politico. Anledningen till företagens hamstring är en oro att Kina, om samtalen kör fast, ytterligare begränsar exporten.
Samtalen grundar sig i att EU vill minska handelsunderskottet med Kina, som idag uppgår till omkring 1 miljard euro dagligen – grovt räknat drygt 4 000 miljarder kronor per år. Att företag hamstrar ska även delvis tillskrivas att den Europeiska unionens handelskommissionär Maroš Šefčovič varnat för att kinesiska varors tillträde till den europeiska marknaden kan begränsas om samtalen är fruktlösa – något som skulle kunna leda till att Kina som svar väljer att begränsa exporten av just sällsynta jordartsmetaller.
Världens beroende av Kina för sällsynta jordartsmetaller har på senare år blivit allt mer uppmärksammad, då landet i allt högre utsträckning använder de som påtryckningsmedel inom framförallt handelsfrågor. Enligt International Energy Agency (IEA) svarade Kina under 2024 för 60 procent av brytningen och hela 91 procent av förädlingen av sällsynta jordartsmetaller för permanentmagneter, vilket innebär att landet har närmast ett monopol inom vissa av de kritiska metallerna.
Att europeiska företag bunkrar sällsynta jordartsmetaller ska ses som ett sätt att köpa tid, snarare än en lösning på problemet, efter tidigare erfarenheter av produktionsstopp till följd av brist på bland annat permanentmagneter. Samtidigt försöker företag organisera sig för att finna en mer långsiktig lösning, där ett exempel är ett initiativ från fordonstillverkaren BMW som vill samla industrins efterfrågan i ett gemensamt inköpsbolag för att få större tyngd gentemot leverantörer. Även EU-kommissionen har aviserat planer på att gemensamt köpa in och lagra kritiska mineraler.
Förutom att genom volym få till större köpkraft har EU som mål att till 2030 kunna förädla 40 procent av unionens årliga förbrukning på hemmaplan. Bland annat har Solvey i Frankrike börjat producera jordartsmetaller för magneter och i Estland har Neo Performance Materials inlett leveranser av färdiga magneter. Dessa exempel bör ses som de första stapplande stegen mot en europeisk värdekedja, som är långtifrån redo att kunna ersätta Kinas kapacitet.
De senaste årens tillnyktring märks överallt i det förenade väst. Under G7-mötet hösten 2025 var frågan om sällsynta jordartsmetaller ett av ämnena och från USA-håll lanserades Pax Silica, som är en ”koalition av förmågor” i syfte att stärka halvledarindustrin och implicit minska beroendet av Asien. En viktig del i detta är att bygga upp mer oberoende värdekedjor, där ett delmoment är just förmågan att mellan deltagande nationer kunna utvinna och förädla sällsynta jordartsmetaller.
Under våren 2026 blev Sverige en fullvärdig medlem i Pax Silica, vilket från svenskt håll tillskrevs att Sverige är ett känt innovationsland med stark forskningsbas och världsledande företag. Från USA-håll var tongångarna liknande, men fokus låg mer på det geografiska läget och kapacitet inom stålproduktion, gruvnäring och försvarstillverkning. Sammantaget beskrevs Sverige som mer än en partner, utan en ”pelare” inom samarbetet.
Inom sällsynta jordartsmetaller kan Sverige även komma att spela en viktig roll. LKAB:s Per Geijer-fyndigheter utanför Kiruna uppskattas innehålla omkring 2,2 miljoner ton sällsynta jordartsmetaller, vilket kan tyckas passa som handen i handsken för ett land som delvis byggt sin rikedom med expertis inom gruvdrift. Sedan upptäckten har fyndigheten fått strategisk status inom EU, men frågor om bland annat långsamma tillståndsprocesser, miljöproblem och intressekonflikter med rennäringen gör att eventuell gruvdrift ligger många år bort i tiden.
